Jul med "monster" 2000

Jag har träffat på de konstigaste "monstren" i hela mitt liv. Fast de var intressanta i bland. Små fyrbenta varelser som matte och husse kallade valpar. Jag var tvungen att umgås med dem en stund varje morgon innan jag fick min mat. Hemskt. De nosade på mig och försökte bita mig i svansen och skällde en massa. Oftast lät de mig vara några minuter om jag morrade åt dem när de kom för nära mig, men en gång var de en varelse som inte brydde sig. Då morrade jag lite grövre men inget hände nu heller utan varelsen började klättra på mig när jag satt i husses knä. Då bestämde jag mig att det var dags att ta fram mitt sällsynta skall. Jag tog i kraftigt och varelsen blev så rädd att den sprang i väg och kräktes. Då fick jag lite dåligt samvete och gick och såg efter att allt var okej. Det var det.

Men man måste väl erkänna att varelserna var riktigt trevliga om man själv fick välja ut vem och det bara var en, för fler än en åt gången är omöjligt att ha 100% koll på samtidigt. När veckan började ta slut så hade jag hittat två varelser som jag gillade skarpt nämligen Egon och Vicke. Du kan besöka dem hos Fjöses Kennel där kan du se de små underverken. Med dem kunde jag ge lite lek inviter och de fick även komma riktigt nära mig.

Jag upptäckte en ny sida hos mig också. Om det var någon av de hemska varelserna som skrek i högan sky så motar jag bort alla runtomkring med mitt "hemska" morr så att jag kunde kolla att allt var okej innan någon annan fick röra varelsen.

Min matte säger att här måste jag lägga in en kommentar från henne också men tro inte på det hon säger. Detta skulle jag berätta enligt henne. Jag tycker egentligen jättemycket om valparna men man är ju tvungen att uppfostra valparna eftersom de var hemskt olydiga med en massa oväsen och springande överallt utan att se sig för. Jag är av det manliga könet så jag måste visa att jag är stor stark och vuxen. Sedan så leker vi inte på samma sätt utan om vi leker som jag vill så kunde jag kanske göra illa de där små valparna. De nådde inte ens halvvägs upp på mina ben. Och jag vill inte leka med en massa bitande och skällande utan jag vill hellre brottas och hoppa. Kul hade jag i alla fall och matte och husse har filmbevis till och med.